Nicolinas Garderob

så får jag inte köpa nått...Sparasparaspara = ibland ganska tråkigt.
Det jag verkligen vill ha just nu (som jag verkligen inte behöver om jag ska o backpacka i 3 mån..) är:
Skorna från Gudrun:



Den sjuuukt snygga svart-vita klänning från Rodebjer:
(hittar ingen bild så ni får en länk..)
http://www.rodebjer.com/collection/index.asp

Och sist men inte minst..
Någon slags fodralaktig klänning typ a lá American Apparel eller Monki. Rent principiellt så är jag lite emot mig själv eftersom jag inte brukar gilla överhypade saker (se: vilken modeblogg som helst ungefär) men jag saknar något att ha under alla för korta klänningar/tröjor/tshirtar..Nått att bara kunna slänga en kofta över, ta ett halsband till och ett par stövlar..

Meeeen..jag behöver ju som sagt inget av de här sakerna för att Ö-V-E-R-L-E-V-A

Tråkigt nog.

Det är krångligt det här med skönhetsideal. Det känns ju så uttjatat att man bara inte orkar läsa ÄNNU en artikel om varför HM's julkampanj orsakar ätstörningar bland unga tjejer. Samtidigt är det fortfarande sant och aktuellt och man måste orka.

Det tråkiga för mig är när det blir en sån antirörelse, t ex mot smala, platta modeller, att det blir fult att vara smal. Då har ju motsidan, som förut var den "utsatta", stigmatiserat den andra sidan. Och vem har rätt att göra det?

Personligen är jag ju inte direkt pinnsmal men har för det inga stora bröst. Jag hatar att höra "Åh hon är så kvinnlig och kurvig" som om jag, pga mina icke-kurvor, skulle vara mindre kvinnlig. Och när man säger "Ojojoj så smal hon är, hon har ju inga bröst kvar ens!". Som att det hemska med hennes smalhet är att hon förlorat sina bröst = sina kurvor = sin kvinnlighet. Men vem vet, hon kanske inte hade haft några bröst även om hon vägt 20 kg mer.

Jag tycker inte (enbart) att det är smalheten bland modellerna som är problemet inom modeindustrin, även fast jag såklart förstår att när modeller faller ner döda på catwalken pga sin undernäring så är något fel, utan bristen på variation. Inom en kollektion finns det ju vissa plagg som sitter bättre på en rakare kroppstyp, precis som det finns de som sitter bättre på en mer kurvig. Om man visade en mer brett spektrum av kroppstyper bland modellerna skulle man inte bara blidka "motståndarna" och nå ut till en helt ny kundgrupp utan samtidigt behålla original kundgruppen.  

Problemet för mig är väl att jag från sidan är platt, medan framifrån (relativt) kurvig. Varken eller, eller både ock så att säga. Men varför skriver jag problem, för det är ju verkligen inget problem. Jag har ass och kan samtidigt ha riktigt urringat utan att det ser vulgärt ut. Behöver inte få ont i ryggen. Behöver inte ha dubbla sport BHar varje gång jag ska göra minsta fysiska övning...So jag är fan proud to be a planka. Och proud to have glasögon. För det är på något sätt mina imperfektioner som gör mig till mig och jag är fan perfekt, bara så ni vet! :D

Nu, och två veckor framåt, får jag inte köpa något som inte är direkt kopplat till min överlevnad eller stundande resan. Därmed basta.

Saving is king (and queen..)

Hmm..eftersom jag ändå kallar mig modeblogg (?) så borde jag väl ändå kommentera denna "stora" (....) händelse i modetidningsvärlden.
Tyvärr kan jag inte säga att jag blev något annat än besviken, eftersom det är precis som Klick! men med ett nytt namn. Det är fortfarande mainstreammode med fokus på (enligt mig) boring klädkedjeplagg. Det är fortfarande smink- och hårtips som beskriver självklarheter. Det är fortfarande artiklar om Posh och Nicole Kidmans livsöden (vad har det med mode att göra?). Det är fortfarande..jaa..Klick!...

Det hade varit roligare med lite mer fokus på mode (som man hade hoppats av namnet..) men jag antar att det hade varit lite väl crazy för Aftonbladet...

Ideer för en förbättrad Sofis Mode:
- Inspiration från Catwalken (inte bara röda mattan, vi måste komma ifrån den här kändishetsen..)
- Streetstyle från Sverige, men även andra länder i världen.
-Shoppingtips i otippade städer/länder (Barcelona = BORING, been there done that! por favor!)
- Inblick i läsares/modefolks garderober
- Praktiska omgörningstips, sytips, stylingtips.

Men det är ju bara min åsikt..

Jaa, jag har klippt av mig håret!

På riktigt denna gång!

Yaay!!

Damn it! Jag har alldeles alldeles alldeles för mycket grejer. Speciellt då kläder och skor...(big surprise...) När jag nu igår kom hem från London med 4 väskor, istället för 2 när jag åkte dit så kan ni nog förstå att det är en del som ska klämmas in någonstans...Problemet är ju VAR..Garderoben = full...Klädstången = full..Sen skulle det ju vara bra om jag rensade ut lite..Man behöver kanske inte riktigt spara allt antar jag, men den där rutiga skjortan som jag köpte för 8 år sedan på United Colors of Benetton (oj så coolt det var med "märkeskläder" back in the days..) i Italien åker ju på ibland, när jag mot förmodan känner för att köra på cowboytema..Det är riktigt mycket lättare sagt än gjort att rensa garderober..Ahh..Tur att min kära Hanki kommer hit imorrn som rensningssupporter..Får se hur det går, kommer nog mest bli saker fotade för bloggen..Vilket iofs också är kul..Har ju knappt visat något från London..:D

Som ni antagligen ser pa bilderna ar haret kvar pa huvudet... Men jag maste erkanna att jag ar j*vligt sugen pa att klippa av det...

Target har ju haft en hel del olika gastdesigners de senaste aren, och igar nar jag gick till jobbet vid Oxford Street rakade jag snubbla over lanseringen av den senaste; Alice Temperley. For er som inte vet ar Alice Temperley den brittiska designern som forser dittos overklass med exklusiva och valarbetade outfits. Jag alskar sarskilt hennes klanningar som brukar vara en drom med massor med spets och parlor.
Target kollketionen verkade inte vara speciellt likt det romantiska jag brukar forknippa med Alice men en del coola hogmidjade byxor och sota blusar verkar finnas.

Imorrn flyttar vi bade in i var lagenhet precis vid Lancaster Gate + att jag borjar mitt nya jobb pa Reiss. Bostad har varit lite knepigt att fixa eftersom vi bara ska vara har till nyar, jobb desto lattare. Vi har bara gatt runt och delat ut CVn i affarer i stan och alla har fatt minst 3 intervjuer var, vilket nu har lett till att alla har jobb. Najsnajs!
Jag ska jobba pa Reiss, en lite dyrare affar med snygga klader, trevlig personal och helt ok jobbtider. Therese jobbar for tillfallet pa Zara men det ar grymt slitigt sa hon hoppas pa sina intervjuer pa Burberry och Armani. Sofia jobbar pa United Colours of Benetton men hoppas aven hon pa ett battre jobb pa FCUK..Som sagt, latt latt att hitta jobb har!



Cool vaggmalning i Notting Hill (vi ville bo dar men det var liiiiite for dyrt for var budget..)

Solglasogon: Beyond Retro

Det fick bli ett stort HEJDÅ akompanjerat (tycker inte det ordet ser rättstavat ut?) av Håkan Hellström himself! Klädkoden för kvällen var en trevlig kombo av sköna skor, svarta byxor och, of course, the stylish regnjacka!



Therese och Anki visar how its done! (Observera Ankis modelface!..och kanske Therese ölfejja om ni vill....;))





Shiet! Kolla! Håkan vinkar hejdå han med! ;)

Så hejdå alla mina bäbisar och biatchar (ni väljer själv kategori...)som blir kvar hemma i Stockholm, eller som redan själva är ute på äventyr!  (I miss u Hanki! Hoppas du gör LA riktigt osäkert..åtminstone alla 2nd affärer!...)
Ska försöka blogga så mkt jag bara kan i London också, men får se hur mkt internetaccess vi får..

Ciaociao och zaijian!
//Nicolina

Ibland får man till en riktig killeroutfit, man känner det själv och andra verkar känna det också för okända personer stannar dig på stan och frågar var du köpt den o den osv.

Jag kan komma på 3 riktiga sånna snyggdagar, när både jag och omgivningen hållt med om att jag var supersnygg ;)
Första var ett bra tag sedan, jag var nog en 11-12 år och hade precis varit i London och köpt ett (enligt mig) assnyggt linne med trycket "Barbie is a slut" (Efter familjemöte kom det överens om att jag inte fick ha det på mig i skolan) som jag kombinerade med mina nya coola ljusblå sneakers från Wedins. Foxy to the extreme skulle man kunna sammanfatta. Jag tror det var 2 av varandra oberoende personer som frågade var jag köpt mitt linne, och en som frågade var jag köpt skorna. Egoboost för en osäker wannabefjortis!

Andra gången var förra sommaren i NY när jag köpt en snygg högmidjad kjol med hängslen (det här var som sagt innan hypen förra hösten) på en Axsara-liknande affär på Broadway. 6 eller 7 pers kom fram under dagen och frågade var jag köpt den. Ett butiksbiträde på Bloomingdales frågade även om inte hon kände mig? Eller kände igen mig från nått? Superstar om något haha!

Tredje och sista gången var häromdagen när jag hade på mig min najsiga randiga klänning från HM och mina San Fran vintage stövlar. 3 frågade var jag köpt klänningen o 1 var jag köpt skorna..Im on a roll here!

Me löv thåse dajs!
:D

Inte konstigt att mina knästrumpor från Indiska sitter lite väl tajt på låren när provdockan som har på sig dem i skyltfönstret har samma omfång på sina lår som på sina anklar..

Okej, det är bara att konstatera, alla passar inte i allt och vi passade inte i dessa plagg.

Jag har sedan en tid tillbaka varit lite smått fascinerad av två av höstens IT-plagg numero 1 (om man får tro alla modebloggar som jag är nördig nog att läsa) dvs Bodyn och Latextajtsen. På samma gång har jag varit vääääääldigt tveksam till hur mina trevliga lår (we're not talking superskinny here, men som en av Rockys kompisar sa i en underbar seriestrip "Jag hatar när låren är så smala och sen bara hänger den [punanin förfat. kom.] som en liten fladdermus") och "barnfödarhöfter" (fortfarande den sämsta, eller kanske bästa?! komplimangen jag fått..) skulle bära upp dessa plagg...Så igår när jag och Therese var inne på Monki i Gallerian var det nästan så man hörde en trumvirvel i bakgrunden när jag roffade åt mig en body och ett par Ida Sjöstedt tajts, medan Therese tog en Ida Sjöstedt latexklänning a  lá LARGE. In i provrum, på med kläderna...

Och...


Tadaa!!! helt plötsligt hade två vanliga, halvsnygga bruttor på 20 vårar resp. 19 höstar (so far...) förvandlats till Latexhoran Candy och tyndlyfterskan Olga. Thereses tidigare så flickiga grå, grova knästrumpor bidrog nu snarare till horlooken ännu mer (det är väl kallt när man går ute på gatan så då funkar ju grovstickat perfa!? Praktiskt workwear säger jag bara!). Dock inte innan vi haft en liten "alarmsituation" (ni vet när man ska sätta på sig något tajt och alarmgrejsimojsen fastnar inrullad i plagget nånstans, gärna på ryggen så det är svårt att få rätsida på det hela) när Therese skulle få på sig korvskinnet, ooops, jag menar klänningen. När jag sedan drog på mig de rosa Ida Sjöstedt tajtsen ovanpå mitt redan så trevliga bodykalas så förvandlades jag till Olga gona transa instead. Therese fina formulering över hur vi såg ut var: "Vi ser ut som uppstoppade rymdkorvar!". Vilket vi också gjorde..och kände oss som..

Guuuuuuuuuud så vi skrattade...Hahahhahaha, damn it, personalen måste trott att nått hänt därinne..Eller så är de vana...(no comment..)..När vi sedan gick ut (typ 15 min senare när skratten lagt sig) kunde jag nästan känna blickarna från personalen (fast de inte ens kollade åt vårat håll..) som sa "Ni förstår er bara inte på plaggen! Det här är superhett highfashion!" Vilket det säkert också är! Bara inte på mig..Och , sorry to say, på Therese..

Slutsatsen:

Some boots are not made for walking, these tajts are not made for using and this Nicolina is not made to wear them.

Det enda jag beklagar med den lilla utflykten, förutom att få mina drömmar om bodyn o tajtsen och att de skulle sittna som gjutna på min kropp..vilket de iofs gjorde men inte på ett bra sätt utan mer på ett för litet, för tajt, sätt, så är det att jag inte hade kameran med mig..For this was a kodak moment if ever!

Girl you´re nasty trashy...(Lite Destinys blir themesongen till det här inlägget)

Var precis ute på lunchen och var nära att köpa lite mer saker på Myrorna, men jag var stark, stark som Pippi, och stod emot! Självdisciplinen har sky rised!

Iaf, när jag gick därifrån såg jag en sån (hemsk) "förortsmamma". Jag vet, det är generaliserande, fördomsfullt, föraktfullt och hemskt. Men ack ack så sant. Jag ogillar "förortsmammor" starkt. Att vara en "förortsmamma" har verkligen inte speciellt mkt att göra med att man fysiskt bor i en förort utan är mer stilen, attityden, utseendet.. Och i  Sumpan frodas dessa otroligt (no offense ni övriga Sumpanbor - typ therese haha)
Låt mig måla upp en bild:
Blekt blont skabbigt BigBrother hår. Kläder som skriker OHIO, illasittande och oftast rätt täckande för att dölja hängbröst efter X antal ammade barn, sladdrig mage och cellulitiga lår.  Översminkad för att dölja den slitna cigarettgrå huden och de blodsprängda ögonen. Har gärna en liten trampstamp i ryggslutet i form av ett kinesiska tecken för kärlek (biff med bambuskott...) eller en ängel (såå söööööt...) Går på socbidrag/barnbidrag/akassa/underhåll. Lever för årets höjdpunkt; den obligatoriska chartern då ungarna (minst 3, alla med olika fäder såklart) dumpas hos Moster Karin i grannkommunen och det är dags att supa, festa och vara barnlös i en vecka (maybe even göra en till liten Tindra/Orlando/Wilda). Ser oftast ut som 40 vid 25.
Och visst..Jag har verkligen ingen rätt att lägga mig i, de får ju göra precis vad de vill; det är ju deras liv.
MEN!
När de (vilket ofta har) har en jävla cancerpinne dinglande mellan de IsaDoraglossiga läpparna samtidigt som de skjuter runt Tindra/Orlando/Wilda i barnvagnen blir jag så jävla lack! Du har fan ingen rätt att förstöra ditt barns små lungor! Och det gäller även de powerstinna, välklädda, projektanställda IT-konsulterna som skaffar sina små bratkids som de barnsäkrar hela lägenheten för men sen ändå står och blåser rök i de stackars små livens ansikten...Shame on you!

Tillbaka till trampstampen: tatueringar. Varje människas val jag vet, men I still dont get it!
Att märka sin kropp med något som aldrig går att ta bort (nåja..)! Den där "SEXY" tatten som var såå coool på Ayia Napa -04 kanske inte är lika cool när du ska förklara för barnbarnen varför mormor har sexy i ryggslutet..Samt att de blir förstörda och förvrängda iom att din kropp förändras.
Drömde en mardröm om tatueringar förra veckan faktiskt; jag hade skaffat två stora tatueringar på armen eller vad det var, och jag tror inte jag har haft så mkt ångest på väldigt länge. Nej, usch och fy!

No tatts for Picis!

Senaste veckorna har jag varit varit asduktig (enligt mig) och gått o tränat massor, tagit promenader och försökt äta nyttigare (detta är dock inte riktigt min grej..jag gillar att äta mycket och onyttig mat...) Men iaf, I was feeling good, så igår dansade jag lite framför spegeln i bara underkläder och bara "fan man ser allt lite mer fit än vanligt..ska man ta o väga sig?" (med hopp om att bli positivt överraskad) men när de förhatliga siffrorna på vågen uppenbarar sig visar det sig att jag gått upp 2 kg istället..(och JA jag vet att muskler väger mer än fett osv osv men ÄNDÅ, jag har ju bara tränat kondition och inte direkt byggt några muskler).  Så jag gick från att vara nöjd och glad till "how did this happen?".

Det händer rätt ofta; jag känner mig smal och snygg (visst den ena behöver inte vara lika med den andra men ..) och så av nyfikenhet väger jag mig,,och blir genast deppig, för jag väger nästan alltid mer än jag tror. Men varför bryr man sig egentligen? Varför låter man sig påverkas så mkt?

Jag vet inte riktigt vad jag har för förhållande till min kropp. Ibland tycker jag verkligen jag är världens snyggaste; typ vid moments like this:



Medan jag ibland verkligen känner mig som skit. När man läser att många tjejer ligger på en 48kg och jag inser att jag fan väger 20 kg mer än dem..Då får jag för mig att skit, 20kg, det är ju typ en liten människa till. Dvs måste jag vara tjock. Eller?




Bilder från Kina..ser på den första bilden typ 10 kg tyngre ut än den på stranden...trots att jag egentligen gått ner i vikt där...skumma bananer...Uggobilder haha

Jag försöker träna och hålla mig fit. Jag vet att vissa saker är dåliga att äta, men jag äter dem iaf. Vilket jag tycker man ska göra. Men samtidigt som jag säger att jag tycker det är helt ok, så får jag ändå något slags dåligt samvete men sen får jag dåligt samvete över det dåliga samvetet...
För om det är något jag tycker är oattraktivt är tjejer som obsessar för mkt kring sin vikt. Tjejer som inte äter. Men duktiga på självdisciplin är de..till skillnad från mig...

Samtidigt är jag än jävla hycklare för jag kan inte låta bli att "äcklas" när jag ser en överviktig person klämma i sig ett plusmeal på Donken..Varför gör jag det? Varför bryr jag mig? Varför anser jag att jag, bara för jag har ett normalt BMI har rätt att anse mig ha mer rätt att äta på Donken än Monica 98 kg? Samtidigt blir jag sur för det är ju sitt eget liv hon kortar av! Att väga för mkt har väl ingen missat att man kan dö av.

Det bästa skulle ju vara om man bara kunde äta vad man ville och ändå må bra. Tyvärr skulle nog inte min kropp må så bra av en chokladdiet...tyvärr..

Så samtidigt som jag verkligen tycker att alla ska vara nöjda som de är..och verkligen inte supportar bantningshysterin kan jag inte riktigt låta bli att tänka...om jag bara gick ner 5 kg...och de där jeansen skulle passa..då fan..shit va mkt bättre mitt liv skulle bli då...

YEAH RIGHT...