Nicolinas Garderob

Förra helgen var det en stor vintagespecial i Svenskan (SvD). Superkul tycker jag men blir ändå trött över att det är samma hets över samma affärer som varje gång DN, SvD, vilken annan dagstidning som helst, gör sk vintagereportage. Det är alltid Lisa Larsson. Lisa Larsson, Lisa Larsson och lite Judiths. Fokuset ligger alltid också på sk "exklusiv" "vintage" (second hand låter så tråkigt eller hur?). Enligt de här artiklarna är egentligen den enda anledningen att köpa second hand att komma över märkeskläder billigare, och tänk! om man har tur kanske man kan hitta en chaneljacka för bara 3000 kr! Grattis världen! Och det är ju så bra på Lisa och Judiths, för tänk, där har de sorterat bort allt "ofräscht" allt "skabbigt" och huxflux finns bara allt det braiga, fina kvar. Klart för avhämtning av nästa secondhandoskuld som stolt vandrar in i affären "klart jag handlar vintage" (men bara om jag slipper röra gamla stickade tröjor, för usch det är ju äckligt!) T o m när de skriver om Myrorna så är det med betoning på att jaa "nu har Myrorna även ett särskilt ställe för designerkläder".

För mig är second hand istället till för att hitta fynd, billiga,annorlunda och roliga saker. Om jag hittar en fin, välsygg klänning i något coolt tyg, men passande skärning, så skiter jag ärligt talat i om det är Versace, Dehå of Sweden eller någons hemmasydda. Det är ju plagget som är viktigt, inte märket. Och just när det kommer till second hand är det extra skönt att slippa tänka på vad det faktiskt är för märke, om någon frågar svarar jag nästan stoltare "second hand! /Myrorna!" än "Filippa K" (om jag nu hade haft något sånt på mig). Det är därför jag kan bli lite trött på tjejer som nu blivit "vintagetjejer" dvs, har köpt en (fejk?) Diorclutch på whateverwhatever second hand affär på Östermalm. På något sätt så har de missat hela grejer. De har missat jakten, utsållandet, tjusningen!  Det är nästan lite sorgligt.

Jag har personligen aldrig hittat något på Lisa Larsson.