Proud to be a plank(a)!
Det är krångligt det här med skönhetsideal. Det känns ju så uttjatat att man bara inte orkar läsa ÄNNU en artikel om varför HM's julkampanj orsakar ätstörningar bland unga tjejer. Samtidigt är det fortfarande sant och aktuellt och man måste orka.
Det tråkiga för mig är när det blir en sån antirörelse, t ex mot smala, platta modeller, att det blir fult att vara smal. Då har ju motsidan, som förut var den "utsatta", stigmatiserat den andra sidan. Och vem har rätt att göra det?
Personligen är jag ju inte direkt pinnsmal men har för det inga stora bröst. Jag hatar att höra "Åh hon är så kvinnlig och kurvig" som om jag, pga mina icke-kurvor, skulle vara mindre kvinnlig. Och när man säger "Ojojoj så smal hon är, hon har ju inga bröst kvar ens!". Som att det hemska med hennes smalhet är att hon förlorat sina bröst = sina kurvor = sin kvinnlighet. Men vem vet, hon kanske inte hade haft några bröst även om hon vägt 20 kg mer.
Jag tycker inte (enbart) att det är smalheten bland modellerna som är problemet inom modeindustrin, även fast jag såklart förstår att när modeller faller ner döda på catwalken pga sin undernäring så är något fel, utan bristen på variation. Inom en kollektion finns det ju vissa plagg som sitter bättre på en rakare kroppstyp, precis som det finns de som sitter bättre på en mer kurvig. Om man visade en mer brett spektrum av kroppstyper bland modellerna skulle man inte bara blidka "motståndarna" och nå ut till en helt ny kundgrupp utan samtidigt behålla original kundgruppen.
Problemet för mig är väl att jag från sidan är platt, medan framifrån (relativt) kurvig. Varken eller, eller både ock så att säga. Men varför skriver jag problem, för det är ju verkligen inget problem. Jag har ass och kan samtidigt ha riktigt urringat utan att det ser vulgärt ut. Behöver inte få ont i ryggen. Behöver inte ha dubbla sport BHar varje gång jag ska göra minsta fysiska övning...So jag är fan proud to be a planka. Och proud to have glasögon. För det är på något sätt mina imperfektioner som gör mig till mig och jag är fan perfekt, bara så ni vet! :D
Det tråkiga för mig är när det blir en sån antirörelse, t ex mot smala, platta modeller, att det blir fult att vara smal. Då har ju motsidan, som förut var den "utsatta", stigmatiserat den andra sidan. Och vem har rätt att göra det?
Personligen är jag ju inte direkt pinnsmal men har för det inga stora bröst. Jag hatar att höra "Åh hon är så kvinnlig och kurvig" som om jag, pga mina icke-kurvor, skulle vara mindre kvinnlig. Och när man säger "Ojojoj så smal hon är, hon har ju inga bröst kvar ens!". Som att det hemska med hennes smalhet är att hon förlorat sina bröst = sina kurvor = sin kvinnlighet. Men vem vet, hon kanske inte hade haft några bröst även om hon vägt 20 kg mer.
Jag tycker inte (enbart) att det är smalheten bland modellerna som är problemet inom modeindustrin, även fast jag såklart förstår att när modeller faller ner döda på catwalken pga sin undernäring så är något fel, utan bristen på variation. Inom en kollektion finns det ju vissa plagg som sitter bättre på en rakare kroppstyp, precis som det finns de som sitter bättre på en mer kurvig. Om man visade en mer brett spektrum av kroppstyper bland modellerna skulle man inte bara blidka "motståndarna" och nå ut till en helt ny kundgrupp utan samtidigt behålla original kundgruppen.
Problemet för mig är väl att jag från sidan är platt, medan framifrån (relativt) kurvig. Varken eller, eller både ock så att säga. Men varför skriver jag problem, för det är ju verkligen inget problem. Jag har ass och kan samtidigt ha riktigt urringat utan att det ser vulgärt ut. Behöver inte få ont i ryggen. Behöver inte ha dubbla sport BHar varje gång jag ska göra minsta fysiska övning...So jag är fan proud to be a planka. Och proud to have glasögon. För det är på något sätt mina imperfektioner som gör mig till mig och jag är fan perfekt, bara så ni vet! :D
Kommentarer
Trackback